Olika typer av märken

De vanligaste märkena är mössmärkena. Till en början handlade det om märken som helt och hållet var broderade. Det sattes då fast i en skärmmössa genom att det syddes fast. Då satt det stabilt under hela anställningen och gick att ta loss om någon skulle vidare till ett annat rederi. Ibland anlitades sömmerskor även för att fästa rederimärket, ibland försökte sig redaren på det själv.

Kokardmärken

När märken med emaljerade delar började användas fästes det för det mesta genom två ben av metall som lötts fast på baksidan av märket och som trycktes igenom den kokard som var märkets grund. På insidan av mössan böjdes benen i nittio grader och på det sättet satt märket stabilt. Problemet med den här lösningen var att benen inte tålde att böjas fram och tillbaka särskilt många gånger, eftersom de då blev svaga och gick sönder.

Det fanns också andra lösningar, till exempel märken med en skruv på baksidan och en mutter som fixerade det på plats. Ett annat exempel är märken som hade kokard med en ögla som användes för att sy fast märket. Det var inte särskilt vanligt för svenska rederimärken.

Andra typer av märken

Det är framför allt mössmärken som är kända som rederimärken, men det kan också vara andra märken. Ett märke som för det mesta var i samma storlek och hade samma design som mössmärket var rockmärket, ett märke med en nål för att det skulle kunna fästas på rocken. Rockmärken kunde också vara en avbild av rederiflaggan i ett litet format. Även då är de att betrakta som rederimärken

De svenska märkena

Ett svenskt rederi som heter Rederi AB Nordstjernan (och kallades Johnson Line) hade en egen lösning. De hade lött fast ett metallrör på baksidan av märket och fäste märket i kokarden med ståltråd. Det blev riktigt hållbart och hade inte samma problem med slitage som lösningen med metallben.

För en större svensk produktion av märken var Sporrong & Co ledande, det var de som tillverkade och levererade allra flest. En annan producent var Palm & Co som fanns i Göteborg. De anlitades av många redare där, just på grund av att de kom från staden. Ett tredje företag som tillverkade rederimärken var Westin och Lagerström. Det fanns även guldsmeder som kunde ta på sig att tillverka ett mindre antal, då handlade det för det mesta om någon lokal guldsmed som anlitades.

Svenska rederimärken har överlag hållit bra kvalitet, även om det såklart finns undantag. Riktigt lika bra som de norska märkena blev de ändå inte. Det var där de mest påkostade märkena tillverkades, eftersom det fanns riktigt duktiga guldsmeder och emaljörer där. Märkena tillverkades dessutom i silver med kontrollstämpel, allt för att få en riktigt hög kvalitet.